I februari överlämnades en protestlista till näringsminister Karl-Petter Thorwaldsson (S) som över 70 000 människor skrivit under.
Uppmaningen till Thorwaldsson och till regeringen som helhet var att avslå Beowulf Minings ansökan om att öppna en järnmalmsgruva i Kallak, ett område några mil utanför Jokkmokk i Norrbottens län. Flera skäl till detta angavs, bland annat det att en gruva skulle påverka både renskötseln och den samiska kulturen negativt.
I samband med överlämnandet fick näringsministern också ta emot tre prisbelönta böcker som på olika sätt skildrar den samiska historien:
- I Herrarna satte oss hit (Norstedts) berättar Elin Anna Labba om många av de samer som staten tvångsförflyttade från sina hem för ungefär hundra år sedan.
- I När vi var samer (Ordfront förlag) tar Mats Jonsson ett större grepp kring samernas hela historia och konstaterar mot slutet upprört att det är ett ”kulturellt folkmord” som ägt rum.
- I Stöld (Romanus & Selling) skriver Anna-Helén Laestadius om hur ingen heller i dag verkar vilja lyssna till eller bry sig om det som samerna har att säga.
Det har påpekats tidigare att det varken vore ”förtroendeskapande eller trovärdigt” av regeringen att säga ja till en gruva i Kallak, speciellt inte just nu eftersom regeringen för bara några månader sedan tillsatte en Sanningskommission för det samiska folket.
Kommissionens arbete ska pågå fram till år 2025, och man har bland annat fått i uppgift att ”lämna förslag på åtgärder som bidrar till upprättelse och främjar försoning och ett livskraftigt samiskt samhälle”. Att regeringen därför i det här läget skulle ge klartecken till en gruva i Kallak, som skulle omintetgöra förutsättningarna för renskötsel i området, ja det vore helt enkelt inte särskilt snyggt menar kritikerna.
Men frågan är om det inte är anordnandet av miljökonferensen Stockholm+50 som nu slutligen omöjliggör för regeringen att säga ja till gruvan.
Stockholm+50 arrangeras i början av juni, precis femtio år efter det att FN:s allra första miljökonferens ägde rum, Stockholmskonferensen 1972.
Tanken med mötet, enligt regeringen, är att ”bidra till att öka takten i omställningen mot en mer hållbar framtid och samla det internationella samfundet bakom stärkt samarbete och handling”.
Risken nu är förstås att hela mötet kommer framstå som ett enda stort skämt, i alla fall om regeringen först kör över samerna om Kallak, för att några veckor senare bjuda in till ett FN-möte i Stockholm med temat ”a healthy planet for the prosperity of all – our responsibility, our opportunity”.
Karl-Petter Thorwaldsson lovade tidigare att ett besked om Kallak skulle komma i början av mars. Senaste budet är att det dröjer ytterligare några veckor.