Vuxna måste ta de ungas oro på större allvar

En bra start är att börja lyssna på en miljöintresserad autistisk tonåring från Nordirland.

Foto: Anders Hellberg

Det finns ett roligt stycke i Vardagar 3, som är Ulf Lundells dagboksurval från 2019. En tidig morgon är det några skränande råkor i trädgården som väcker Lundell, varpå han lackar ur.

Jag störtar ut på balkongen och skriker FUCK OFF!


Dara McAnulty, en naturintresserad autistisk tonåring från Nordirland, skulle förmodligen ha hanterat situationen annorlunda. För om det är någon som på riktigt fascineras av alla de djur och växter som finns där ute i naturen, så är det han. McAnulty har till exempel redan lärt sig namnen på alla olika fåglar och även deras olika läten, ja han är på nivån att han kan identifiera olika arter av blomflugor. Och han tycker i princip att allt i naturen är lika magiskt som underhållande, och kan därför ägna timmar åt att bara sitta och titta på vad som pågår.

Det är för det mesta ganska hektiskt i mitt huvud och att betrakta vattenloppor, skalbaggar, skräddare och trollsländelarver är som medicin för den här hyperaktiva hjärnan.

Dara McAnulty är aktuell med En ung naturälskares dagbok (Alfabeta), en hyllad och prisbelönt bok på 240 sidor som nu översatts till svenska. I dagboken får man följa Dara McAnulty under ett för honom väldigt händelserikt år, från det att han fyller 14 år på våren 2018.

Det tar ett litet tag att komma in i boken och att vänja sig vid att en tonåring kan ha ett så här pass utvecklat språk och samtidigt skarpa tankar och funderingar. Ett tips är därför att först lyssna på någon intervju med McAnulty, för att få en bättre känsla för honom som person och hur han pratar. Men när man väl anpassat sig till det tempo som Dara McAnulty har när han skriver, så är det här finfin läsning för både och ung och gammal.


Dagboken innehåller många olika delar som stannar kvar långt efter det att boken har lästs klart och lagts åt sidan.

För det första är det just McAnultys syn på naturen, och hur han beskriver den, som är verkligt inspirerande att få ta del av.

Stanna kvar och iaktta en stenmur och jag kan lova att det är en riktig föreställning, en som endast är förbehållen personer som hejdar sig och tittar.

För det andra är det alltid starkt att läsa om hur det känns för någon att vara mobbad och utanför, då denne av andra anses vara annorlunda och konstig.

På två veckor har jag ännu inte blivit mobbad. Två veckor. Det är den längsta tid jag upplevt utan att bli utsatt för pikar och hån eller knytnävsslag. Det känns märkligt, nästan onaturligt.

För det tredje så är det lärorikt och intressant att få höra hur någon med en funktionsnedsättning själv ser på det.

När vi (och med “vi” menar jag autister) blir intresserade av något skulle de flesta kalla det för “besatthet”. Fast det är egentligen inte en besatthet. Det är inget farligt, snarare tvärtom. Det är frigörande och nödvändigt för min hjärnas funktion. Det lugnar och stabiliserar: att samla information, hitta mönster, dela upp och sortera i olika fack är som en muskel jag måste använda. Jag föredrar ordet passion. Ja!


Men viktigast i boken är hur Dara McAnulty riktar en rejäl känga åt hela vuxenvärlden, som han menar inte tar de ungas oro på allvar.

Det här är ett återkommande tema genom boken, där Dara McAnulty, precis som så många andra ungdomar runt om i världen, känner en växande panik över att världen ser ut som den gör, med fattigdom, orättvisor, klimatförändringar och förlust av biologisk mångfald. För vad är det det för framtid som de går till mötes? Vad är det för värld som dagens vuxna lämnar efter sig?

Barn bjuds in för att “göra sig hörda”, dela med sig av sina tankar, hopp, drömmar och rädslor, men sedan händer inte mycket på riktigt. De vuxna bjuder aldrig in oss för att sitta med och göra upp planer. Vi ger dem våra bultande hjärtan på ett fat, till ingen nytta.


Eftersom En ung naturälskares dagbok är skriven under 2018 dyker förstås Greta Thunberg och skolstrejken upp på ett hörn i boken. Och inte oväntat har Dara McAnulty på sina håll jämförts just med den svenska klimataktivisten, som ju också har för vana att läxa upp vuxenvärlden för bristen på engagemang och handling.

Och här får man väl ändå ge Ulf Lundell tummen upp. För i Vardagar 3 så är det inte enbart bråk med skränande råkor som det går att läsa om. Nej, Lundell tar faktiskt Greta Thunberg och hela Fridays for Future-rörelsen i försvar ett flertal gånger. Bland annat skriver han:

Skam på alla klimatförnekare
Skam på dom som påstår Att Greta Thunberg är
“styrd”
Skam på alla vuxna som menar, så nippertippigt
att ungarna ska gå i skolan inte protestera
jamen era djävla nippertippor och
strama förståndsfördömda herrar: NI gör ju
INGENTING!
NI
bara PRATAR!


Tre minnesvärda citat från boken:

  1. Jag vädjar till alla jag träffar om att låta en liten del av trädgården växa vilt så att de här växterna får vara ifred – det kostar inte mycket och alla kan göra det. Nu när naturen har trängts undan i den värld vi byggt måste vi ha små fickor av motstånd som hjälper till.
  2. I en värld med så högt tempo och så mycket konkurrens måste vi känna en stark förankring. Vi behöver känna jorden och höra fågelsång.
  3. Alla vuxna talar om för oss hur fantastisk aktivistgenerationen är, berömmer det vi gör i sociala medier eller i pressen, samtidigt som de gör exakt vad?

Bokdjurets betyg: 4 (av 5)