Hösten 2018, när FN:s klimatpanel kom med sin specialrapport om 1,5 graders global uppvärmning (pdf), så anordnades ett seminarium i Naturvårdsverkets lokaler i Stockholm.
Professor Markku Rummukainen, klimatrådgivare åt SMHI, var på plats och höll en lika saklig som skrämmande presentation tänkt att sammanfatta rapportens slutsatser.
– En halv grad spelar roll, inledde Markku Rummukainen med att säga.
Sedan förklarade han att det är nästan ofattbart stora skillnader mellan 1,5 och 2 graders uppvärmning, i alla fall sett till effekterna.
En av hans mer minnesvärda powerpointbilder den dagen såg ut så här:
Forskarna har som bekant tjatat om det här med klimatförändringarnas negativa effekter – och om behovet av att snabbt ställa om våra samhällen – rätt länge nu. Men varför är det då så svårt att ta till sig det de säger?
En som försökt svara på den frågan är den isländska författaren Andri Snær Magnason. Han är aktuell med boken Om tiden och vattnet: en berättelse om vår framtid (Norstedts).
Boken är som helhet en ganska brokig blandning texter. Det är egna tankar om livets stora frågor, det är intervjuer som Magnason gjort (bland annat med Dalai Lama), det är isländsk historia och mytologi, och så är det klimatforskning. Plus en massa svartvita foton som lagts in utan någon egentlig ordning.
Helt klart ett lite annorlunda upplägg än vad man annars är van vid.
Andri Snær Magnason är dock något viktigt på spåren när han försöker beskriva varför vi har sådana problem med att greppa vad som faktiskt står på spel – att vi nu närmast bekymmersfritt fortsätter med våra dagliga rutiner, samtidigt som det är just denna livsstil som håller på att förstöra själva livsförutsättningarna på jorden.
”Det är som om orden försurning, avsmältning, uppvärmning och ökning inte ropar på omedelbar respons, som invasion, eld eller gift” skriver han. Och lägger till:
”Det är svårt att hitta ord och begrepp som rimmar med verkligheten.”
”Det är som att hjärnan inte kan uppfatta storleken.”
Samtidigt är allt inte kört, argumenterar Magnason. För det tar tid för ord att laddas med innehåll. Och det är det som händer just nu: orden håller på att laddas.
Det här sker exempelvis genom rapporter som IPCC:s 1,5-gradersrapport, eller för den delen Markku Rummukainens powerpointbild.
Det sker genom Magnasons egen bok.
Det sker genom att vi pratar om de här frågorna.
Det sker genom att vi i större utsträckning också har börjat uppleva klimatförändringarnas negativa effekter i våra egna liv.
Ja allt det här gör att orden fylls med betydelse och innehåll – ord som ”en halv grad” – och det är först i och med detta som vi börjar förstå dem på riktigt.
Vilket i sin tur gör det hela intressant, för det här leder också till att vi får en större benägenhet att agera.
Om människan fullt ut kommer inse allvaret innan det är för sent återstår förstås att se. Som bekant gjorde den där IPCC-rapporten klart att de globala utsläppen i ett första steg måste minska med ungefär 45 procent fram till år 2030 för att uppvärmningen ska ha en rimlig chans att kunna hållas till 1,5 grader.
Vilket är ännu ett exempel på forskarlingo som inte är direkt lätt att ta till sig.
Det där med tid är något som Magnason också återkommer till flera gånger i boken. För tid är extremt svårt att förhålla sig till.
Ta som exempel alla de här årtalen som nämns i klimatarbetet.
Som 2030.
Det är om nio år.
Drygt 3 000 dagar alltså. Som mänskligheten i princip ska klara att halvera utsläppen av koldioxid på.
Svårt, men inte omöjligt, tycker Andri Snær Magnason. Andra ”omöjliga” saker har ju gjorts genom historien, så som månlandningar och atombombsbyggen för att ta två exempel.
Det som Magnason verkar se som mest positivt i allt det här, det är att det nu i alla fall finns en gemensam utmaning. Ett problem som alla länder behöver samarbeta kring. En uppgift vi måste utföra tillsammans.
Och det i sin tur innebär att de kommande 3 000 dagarna ändå kan blir rätt spännande att följa.
Tre minnesvärda citat från boken:
- Att rädda en hel djurart är förmodligen något av det ädlaste som en människa kan göra under sin livstid, och själva faktum att en liten grupp människor kan ha avgörande inverkan på en tiotals miljoner år gammal arts historia visar vilken speciell tid vi lever i.
- När jöklarna är borta, vad är Island då? Bara Land?
- Det skulle vara lärorikt att skåda världen om alla var tvungna att förvara de oljefat de använder. Familjens utlandsresor under de senaste tio åren skulle bli hundra oljefat. Jag ser framför mig hur jag staplar upp dem utanför mitt hem.
Bokdjurets betyg: 4 (av 5)
