Det är kul hur fort det ändå kan gå. När en idé väl har satt sig.
Länge handlade debatten i Sverige om huruvida det var en bra idé eller inte, att ett litet land som vårt skulle gå före i klimatarbetet.
Många hävdade att det inte spelade någon roll vad Sverige gjorde, vi stod ju bara för någon promille av utsläppen globalt.
Andra menade att det mest kostnadseffektiva vore att vi betalade för att genomföra utsläppsminskningar i andra länder där det var billigare att ställa om.
Sedan fanns också de som ansåg att Sverige borde gå före och ta ledningen.
En av dem var professor Johan Rockström. I juli 2015 höll han sitt hyllade sommarprat i Sveriges radios P1. Och i samband med programmet gjorde han klart:
Vi behöver en ny berättelse för Sverige. Tänk om vi kunde, i en partiövergripande överenskommelse, slå fast att Sverige skall bli världens första helt fossilfria välfärdsnation (till 2030!). Det skulle (1) skapa stor entusiasm och kreativ kraft i Sverige (inte minst näringslivet skulle få sig en rejäl positiv skjuts), men också (2) skicka otroligt starka signaler internationellt.
Det där uttalandet ledde till en väldigt spännande debatt under de kommande veckorna. Och bara någon månad senare, i regeringsförklaringen den hösten, kom statsminister Stefan Löfven (S) lite oväntat med ett nytt mål för Sveriges klimatarbete:
– Sverige ska bli ett av världens första fossilfria välfärdsländer.
(Två år senare ändrades han detta till ”världens första” i regeringsförklaringen.)
Ytterligare några veckor senare, strax innan de internationella klimatförhandlingarna skulle dra igång i Paris, lanserade regeringen också ett nytt initiativ, som man kallade just för Fossilfritt Sverige. I ett pressmeddelande förklarade dåvarande klimat- och miljöminister Åsa Romson (MP) upplägget så här:
– Inom näringslivet, bland städer och kommuner finns redan ett stort engagemang. Det är väldigt positivt. Dessa aktörer spelar en huvudroll för att utveckla produkter och lösningar som behövs för det fossilfria samhället.
Året därpå, i april 2016, drog också några av de i särklass största utsläpparna i landet; SSAB, LKAB och Vattenfall, igång det så kallade Hybrit-initiativet och meddelade att man initierade projektet för att ”lösa koldioxidfrågan i svensk stålindustri”. Projektet skulle innebära ”ett stort bidrag till ett fossilfritt Sverige” förklarade man i ett pressmeddelande. Och på Hybrits hemsida går det nu att läsa:
Målet är att bli först i världen med fossilfritt stål redan 2026.
Ja de allra flesta verkar nu vara överens om att Sverige faktiskt ska gå före i klimatarbetet, och att det dessutom finns en massa bra skäl – både miljömässiga, sociala och ekonomiska – för detta.
Frågan är bara hur det ska gå till.
Det är där debatten befinner sig just nu.
Därför är det ett smart grepp som Verbal förlag tagit, att ge ut boken Fossilfritt Sverige: En antologi om klimatomställning i praktiken. För här låter man både forskare och politiska aktivister ge sin syn på vägen framåt. Ungefär 15 sidor var har skribenterna till sitt förfogande, och det är olika delar av klimatarbetet som de får ta sig an.
Redaktören Per Björklund flaggar i förordet för att läsarna kommer ”hålla med om en del och vara skeptiska till annat, men förhoppningen är att alla ska lära sig något nytt, och hitta nya ingångar till att tänka om klimatkrisen”.
Och så är det verkligen. Efter att ha läst boken är det ungefär lika många utropstecken som frågetecken i marginalerna.
Texterna är ganska ojämna också, där vissa av författarna trasslar in sig i svårbegriplig sifferexercis eller oklara resonemang, medan andra (som Jens Portinson Hylander, med sitt kapitel Mellan effektivitet och rättvisa: mot en genomförbar omställning av transportsystemet) håller hög nivå rakt igenom.
Det är samtidigt bara att välkomna initiativet som helhet. Debatten skulle verkligen må bra av fler sådana här böcker, som liksom nosar på de olika frågorna och gör att man som läsare ofta vill lära sig mer, diskutera mer och inte minst läsa mer.
Så varför inte göra det här till en årlig antologi? Där hela tiden nya forskare och nya politiska aktivister får skriva om dessa frågor utifrån sina olika perspektiv och utgångspunkter. Det skulle kunna bli ett viktigt bidrag till den fortsatta diskussionen om vägen framåt mot ett fossilfritt Sverige. Det skulle också kunna fånga upp de områden som vi släpar efter i, men också visa på de många framsteg som trots allt görs.
Tre minnesvärda citat från boken:
- Eftersom det krävs en stor bredd av insatser bör vi inte låsa fast vårt tänkande vid att finna den mest effektiva åtgärden, utan attackera problemet från många håll samtidigt.
- 2020-talets regeringar får inte snåla.
- När klimatlarmen utbyter varandra är det lätt att sjunka ned i förtvivlan och glömma den värld vi kan bygga.
Bokdjurets betyg: 3 (av 5)
