Den där att läsa-högen börjar nu växa dramatiskt. Bland böckerna som dykt upp i brevlådan eller som köpts in märks bland annat:
- Vår tids slut, av Claes Cilgin-Witzell
- Skogen på andra sidan hyggena, av Ola Engelmark
- Så räddar vi klimatet, av Ann Pettifor
- Outlaw Ocean, av Ian Urbina
- Brytningstid, av Marcus Priftis
- Ett liv på vår planet, av David Attenborough
Under ett besök på Akademibokhandeln upptäcktes dessutom att Jerry Seinfeld kommit med en ny bok: Is This Anything?
Inte direkt en bok om miljö, klimat eller hållbarhet – som är Bokdjurets bevakningsområde. Men som ett gammalt Seinfeld-fan fick denna bok ändå prioritet när det gäller själva läsordningen.
Därför blev det en hel del skratt i veckan. Som när Jerry Seinfeld skriver om hur oerhört märkligt det är att journalisterna på The Daily Planet aldrig kan begripa att det är medarbetaren Clark Kent som är Stålmannen.
The disguise? A pair of glasses.
That’s it.
No other difference in these two faces.
Jimmy Olsen and Lois Lane. Professional journalists.
Able to observe and analyze every detail of their environment.
They see no resemblance.
These are two entirely different people to their trained eye.
Efter att ha sträckläst hela boken börjar man nästan tänka lite som Jerry Seinfeld. En helt rimlig fråga som kan dyka upp i huvudet är:
Om Clark Kent flyttade till Sverige, vilken tidning skulle han söka jobb på då?
Svaret är: Expressen.
Anledningen till att denna snabba slutsats kan dras är det som hände i lördags.
Då var det rätt många som undrade över vad som pågick.
Expressen är ju tidningen som häromåret gjorde klart att ”klimatjournalistiken kommer att genomsyra hela vår redaktion”.
Det är tidningen som förra året gick ut med att man skulle ”klimatutbilda 400 medarbetare”.
Det är tidningen som i samma veva basunerade ut att man ”storsatsar på klimat”, bland annat genom att starta helt ny klimatredaktion.
Förstås väldigt bra, allt detta.
Väldigt märkligt därför att Expressen i lördags valde att publicera en debattartikel från Elisabet Höglund.
För alla som inte läst: det är en artikel som går ut på att kritisera Greta Thunberg, men som mest består av halmgubbar blandat med rena konspirationsteorier.
För att ta fyra favoriter:
Jag håller med om att Greta Thunberg är ett fenomen men jag delar inte hennes uppfattning om att jordens undergång är nära.
(Greta Thunberg har förstås aldrig sagt att jordens undergång är nära. Däremot brukar hon påpeka att delar av vår mänskliga civilisation är hotad, vilket är något helt annat.)
Vad jag framför allt ogillar är hennes brutala och okänsliga sätt att placera hela världens befolkning på den anklagades bänk därför att de är klimatförstörare och hävda att bara hon har rätt.
(Återigen, att bygga en halmgubbe, det handlar just om att tillskriva en person åsikter som den personen aldrig framfört, för att sedan försöka plocka poäng genom att bemöta dessa påhittade åsikter.)
Hennes apokalyptiska profetior har gillats av somliga och ogillats av andra men ingen har vågat säga detta högt för att inte bli anklagad för att vara klimatmotståndare.
(Vilken planet lever man egentligen på om man har uppfattningen att ingen – utom en själv då uppenbarligen – har vågat kritisera Greta Thunberg högt sedan hon påbörjade sin skolstrejk för drygt två år sedan?)
Den 6 december ska Greta Thunberg leda (DN-)redaktionens arbete med att ta fram en tidning som ska vara redigerad helt i hennes smak. Den ska handla om klimatet – men hon understryker att tidningen inte ska publicera åsikter om klimatet utan enbart vetenskaplig fakta.
Som om vetenskap inte är lika mycket åsikter som fakta. Om det inte handlade om åsikter i den vetenskapliga världen skulle väl inte vetenskapsmän och kvinnor ständigt vara i luven på varandra och beskylla varandra för all sortens felaktigheter?
(Ja alltså, här får vi nog bara gå vidare. Men så där fortsätter det genom resten av artikeln.)
Lång historia kort: en massa människor rasade mot Expressen på Twitter. Tyvärr var det aldrig någon på Expressen som svarade, så förmodligen får vi aldrig veta hur de resonerade kring denna publicering.
Frågan kvarstår alltså hur det kommer sig att en tidning – som förra året gjorde stor sak av att man skulle ”klimatutbilda” sin personal – inte har debattredaktörer och chefer på plats som kan se att det här är en text som består av rena tokerier och som man direkt borde ha sagt tack, men nej tack till.
Och det för oss ju tillbaka till huvudfrågan. För det är nog bara att konstatera, att hade Clark Kent flyttat till Sverige, då hade han av allt att döma promenerat iväg till Expressen för att söka jobb.