Rolling Stones-veteranerna Keith Richards och Mick Jagger har en rätt lång historia av att tjafsa och gräla sinsemellan. Exempelvis finns det ett minnesvärt stycke om detta i Keith Richards bok Life (2010).
It got really bad. One day a reporter asked me, ”When are you two going to stop bitching at each other?” ”Ask the bitch,” I replied.
Man skulle, utan att överdriva, kunna påstå att dagens svenska skogsdebatt ofta befinner sig på ungefär samma nivå. För här är det nästan som att skogsindustrin och miljörörelsen tävlar om vem som är bäst på att missförstå saker och ting.
Som förra året, när Skogsstyrelsen, Naturvårdsverket, Sveriges lantbruksuniversitet och SCB för första gången (äntligen!) presenterade en samlad officiell statistik över hur mycket skog vi har i Sverige, då sett till: (1) formellt skyddad skog, (2) frivilligt avsatt skog, (3) skog som skogsägare lämnat som miljöhänsyn, samt (4) improduktiv skog.
I rapporten (pdf) gjorde myndigheterna väldigt klart att:
Formerna som redovisas har olika innebörd, sammansättning och statistisk kvalité vilket kan göra summeringar missvisande. I den officiella statistiken summeras de därför inte.
Det första som skogsindustrigänget gjorde var förstås att summera de där siffrorna ändå, och sedan påstå att tillräckligt med skog i Sverige nu var skyddad.
Och sen var bråket igång.
Myndigheterna gjorde i rapporten också klart att:
[S]tatistiken [ger] i dag inget fullständigt svar på hur vi ligger till i förhållande till nationella eller internationella miljömål. Där krävs politiska beslut om ett nytt uppdrag att analysera hur statistiken ska värderas.
Japp. Det första som miljörörelsegänget gjorde var förstås att ta de där nya siffrorna, och sedan jämföra dem just med nationella och internationella mål, och sedan påstå att för lite skog var skyddad.
Och sen var bråket igång på nytt.
Ola Engelmark, som tidigare i år kom ut med boken Skogen på andra sidan hyggena: Om orden, hugsvalan och den gäckande hållbarheten (Carlsson bokförlag), känns i sammanhanget som en sund röst att lyssna till. Han konstaterar i boken att: ”det är dags att kliva fram, ta ansvar, lyssna och prata med varandra”, men tillägger också lite uppgivet: ”kanske finns det inget hopp om dagens kombattanter?”.
Ola Engelmark är docent i skogsekologi och dessutom själv skogsägare och skogsföretagare. Han har skrivit flera böcker på området och han är ofta ute och debatterar frågan om hur skogsbruket i Sverige kan lämna det konventionella tänket med stora kalhyggen bakom sig, för att nu bli mer hållbart – något han exempelvis diskuterade för några veckor sedan i Naturmorgon i P1. Tidningen Fokus utsåg honom också till Årets miljösvensk 2019.
Skogen på andra sidan hyggena, som alltså är Ola Engelmarks senaste bok, är en kort, och kanske lite spretig historia på 140 sidor. Men den är helt klart läsvärd.
I boken tar sig Ola Engelmark utrymmet att filosofera över dagens ofta rätt ovärdiga skogsdebatt. Han väver in intressanta tankar från olika böcker och rapporter han läst och slänger sedan också med bitar av samtal han haft med människor som han uppenbarligen har inspirerats av.
Den stora behållningen är att boken är skriven av en person som med nyfikenhet verkligen försöker hitta nya vägar framåt för sin verksamhet. Någon som ser ”minst hundra andra affärsidéer” för sin skog än att bara räkna ut värdet sett utifrån skogskubikmeter per hektar. Någon som också på allvar försöker förstå hur skogsvårdslagens jämställda mål om produktion och miljö kan uppnås, inte bara på pappret utan också i verkligheten.
Ola Engelmark efterfrågar i boken vad han kallar för ett etiskt mångfaldsskogsbruk i Sverige. Och det är väl toppen att han gör det – i alla fall på ett sådant här sätt. För oavsett vad man tycker om Ola Engelmarks idéer, skulle hela skogsdebatten tjäna på att fler närmade sig frågorna så som han gör, det vill säga på ett lite mer ödmjukt, utforskande och filosoferande sätt.
Tre minnesvärda citat från boken:
- Hållbart skogsbruk har i mångt och mycket blivit en dans, en svans av ord, signerade vid ett bord, som inte ger tillräckligt stöd eller långsiktig vägledning för alla små och stora beslut som dagligen tas för hur skogar ska användas.
- Att skydda skogar, hav, ekosystem för framtiden, borde inte vara en trätofråga.
- En människa utvecklas av möten med det oväntade, med andras åsikter.
Bokdjurets betyg: 3 (av 5)