Inför klimattoppmötet i Paris 2015 döpte vi om ett nummer av klimatmagasinet Effekt till klimatmagasinet Affekt. Sedan bad vi ett antal personer att skriva just i affekt om klimatfrågan utifrån känslor så som ilska, sorg och otålighet.
Vi bad exempelvis författaren och debattören Mattias Svensson att skriva utifrån en känsla av optimism, och han hade ett roligt avsnitt med i sin text som jag fortfarande minns rätt så bra. I första stycket erkänner nämligen Mattias Svensson utan omsvep att han blundat för klimatkrisen alldeles för länge. Men han påpekar samtidigt att detta kan vara något att nu dra nytta av:
Så jag kommer alltså sent till festen, laddad när ni andra kanske funderat på att gå hem, och jag hoppas det är okej att jag tog med några vänner.
Ett skojigt citat, visst. Men också viktigt. För Svensson har ju helt rätt i att det behövs att det hela tiden kommer in nytt folk i klimatfrågan från olika håll i samhället, beredda att ta ansvar och dra en del av lasset, när andra kanske tröttnat och fallit från.
Vid tidpunkten hade Mattias Svensson precis kommit med boken (med den väldigt långa titeln) Miljöpolitik för moderater – och för alla andra som missat att myllrande storstäder, växande ekonomi, ny teknik, global handel, skatteväxling och en riktigt god köttbit är vägen till en grönare framtid (utgiven av den gröna och liberala tankesmedjan Fores).
Nu är han åter aktuell med en klimatbok (även den utgiven av Fores, men med en mer behändig titel): Den öppna klimatpolitiken och dess fiender.
Det Mattias Svensson argumenterar för i sin nya bok är att det är fler ”fria, öppna, kreativa, materiellt rika och demokratiska samhällen med låg korruption” som behövs i världen, eftersom det är dessa samhällen som är bäst rustade att åstadkomma radikalt minskade utsläpp av växthusgaser – vilket ju också är vad vi så desperat behöver just nu.
I dessa fria samhällen, argumenterar Svensson vidare, ska man passa sig för att rangordna politiken, näringslivet och civilsamhället utifrån vem som har den viktigaste rollen. Detta eftersom dessa grupper snarare kompletterar varandra genom att växeldra klimatfrågan framåt.
Enligt Mattias Svensson blir det exempelvis fel att gå runt och hoppas på en stor och samordnad samhällsomställning regisserad av staten. Han skriver:
Men som vi har sett har luft och vattendrag blivit mindre nedsmutsade i många små steg över lång tid, sällan genom en enstaka stor förändring. Det borde skvallra om att lösningen snarare ligger i den ständiga jakten på små förbättringar. Den jakten sker på alla områden: Ömsom genom att vi ställer om konsumtion och uppmuntrar alla att ta ansvar. Ömsom genom ny teknik för att rena eller producera på nya sätt. Ömsom genom spontana förändringar med gynnsamma effekter som urbanisering. Ömsom genom politiska åtgärder, som inte sällan genom prissättning handlar om att stödja och förstärka de andra processerna snarare än att styra och leda utvecklingen.
Mattias Svensson gör det här väldigt bra. Oavsett vad man tycker om hans förslag och idéer så är det ett smart upplägg som han har att samla sina tankar i bokform på det här sättet. Det är lättillgängligt (han skriver enkelt och stundtals ganska kul), det är billigt (då boken ges ut direkt i pocket) och det är klargörande (på 250 sidor kan han förstås få fram sina poänger bra mycket bättre än i någon tidningsartikel eller Twittertråd).
Till minuset med Svenssons bok hör att det länge är ganska oklart vilka han egentligen ser som fiender till den här öppna klimatpolitiken han förespråkar. I början pratas det vagt om vad några tycker, om vad många tycker, om vad folk tycker, om vad aktivister tycker och om vad toppmötesromantiker tycker. Det blir nästan lite halmgubbevarning av det. Men så i slutet blir Svensson mer konkret med namn på personer, organisationer och länder, vilket gör att det hela blir mycket mer engagerande, provocerande och intressant.
Ja fler borde faktiskt skriva debattböcker av det här slaget, och fler borde läsa debattböcker av det här slaget. Det skulle klimatfrågan tjäna på.
Tre minnesvärda citat från boken:
- I de flesta engagemang uppstår experimenterande och kreativitet som ofta lämnar intressanta spår efter sig.
- Vi vet inte i förväg var genombrotten kommer och de är svåra att planera, men i samhällen med innovationskraft, framsynt politik och levande civilsamhällen kommer allt fler miljöproblem att med tiden förpassas till historien.
- Alla behöver inte tro på andras lösningar eller sätt att leva. Olika lösningar kan existera parallellt.
Bokdjurets betyg: 5 (av 5)
