Den svenske diplomaten Jan Eliasson är i dag kanske mest känd för att han genom åren har medlat i otaliga krig och konflikter runt om i världen.
Men faktum är att han också under fyra års tid, i egenskap av vice generalsekreterare i FN, var med och förhandlade fram de 17 globala målen, det vill säga hela Agenda 2030-paketet.
”Orden är diplomatins främsta verktyg”, slår Jan Eliasson fast i sin biografi Ord och handling – ett liv i diplomatins tjänst (Albert Bonniers förlag). Därför är det förstås extra intressant att höra vad han har att säga just om miljö-, klimat- och hållbarhetsfrågorna.
”Vi måste arbeta för fred med naturen – nu”, skriver Eliasson i boken. Kanske lättare sagt än gjort. Men Eliasson har åtminstone tre viktiga medskick som kan vara till hjälp för att uppnå detta:
Ungas deltagande. Jan Eliasson påminner om vikten av att inte bara jobba för unga, utan även jobba med de unga, speciellt när det gäller en så avgörande fråga som att bekämpa klimatförändringarna. ”De unga måste med kunskap, lust och handlingskraft kunna ta över pinnen i det demokratiska stafettloppet”, skriver Eliasson, som själv är 81 år.
Säkerhetspolitik. Jan Eliasson argumenterar återkommande i boken också för att säkerhet i dagens oroliga värld är mycket mer än bara militär säkerhet. Pandemier, eller ta för den delen klimatkris med torka, översvämningar och bränder, utgör också direkta och indirekta hot mot länders stabilitet.
Agenda 2030. För att klara av att möta alla de utmaningar som världen just nu står inför är det viktigt att komma ihåg att många av de här frågorna är ömsesidigt förstärkande. Det vill säga framgång eller motgång på ett område kan leda till framgång eller motgång också på många andra områden. Därför är det så viktigt att fortsatt ha fokus på Agenda 2030-arbetet, vars 17 mål enligt Eliasson är en enda lång ”att-göra-lista” för världens länder och som utformats just i syfte att ”belysa de starka sambanden mellan utveckling, fred och säkerhet och mänskliga rättigheter”.
Det främsta minuset med Ord och handling är alla namn som nämns (bara personregistret på slutet är på tio sidor). Förmodligen vore det diplomatiskt självmål i Eliassons värld att glömma nämna någon av alla dessa viktiga personer som har passerat förbi genom åren, men som läsare blir det lite väl mycket av den varan. Att ”allt ska med” – ett klassiskt misstag i biografier av det här slaget – gör också att Eliasson inte hinner gå på djupet särskilt ofta om det han varit med om, vilket är synd.
Men som läsare lär man sig samtidigt mycket om världen, om diplomatin som arbetsform samt så klart också om Jan Eliassons liv och gärning. Så boken som helhet är helt klart värd att läsa.
Tre minnesvärda citat från boken:
- Jag tänkte efter detta besök mycket på att det ofta är de mest sårbara, de mest utsatta och de mest oskyldiga som får lida och erfara vad katastrofer och krig verkligen betyder.
- Överhuvudtaget måste världens länder bättre förstå att goda internationella lösningar ligger i deras nationella intressen. Det gäller särskilt de stora överlevnadsfrågorna som klimat och pandemier.
- Ordet tillsammans är nog världens viktigaste ord idag – om än inte självklart för alla i dagens värld.
Bokdjurets betyg: 4 (av 5)
