Göran Greider har en fin liten textrad med i sin bok I trädgården hörs andra ekon (Ordfront). Han skriver här att:
Trädgården är hemkomst, i en värld där allt drar mot avfärd.
Men även en trädgård kan man behöva bryta upp från och lämna. Författaren och fotografen Hannu Sarenström är aktuell med boken Det nya trädgårdslandet: om att odla grönsaker, blommor och sig själv (Norstedts). Och här beskriver han känslan av att plötsligt vara klar med något.
Jag kände att jag stod stilla samtidigt som trädgården gick vidare.
Sarenström som bott på Kinnekulle i nästan 30 år bestämde sig 2017 för att det var dags för något nytt. Han fick tips om en dansk ö, ganska lik Öland till både utseende och utformning, som heter Langeland. Och när han väl började söka efter boende här så hittade han snart en trelängad fastighet till salu som han snabbt slog till på.
I en livesänd inspirationsföreläsning som sändes nyligen, anordnad av Biblioteken i Göteborg, säger Sarenström att han hade med sig 300 kubik i flyttlasset, varav säkert hälften bestod av ”spruckna mossiga krukor”, eftersom ”det kastar man inte bort”.
Det nya trädgårdslandet är en vacker och inspirerande bok som ligger perfekt i tiden sett till utgivningen. För samtidigt som våren knappt har börjat så möts man här av fantastiska bilder på vackra hus och gårdar, på stränder, ängar och åkrar, samt förstås också på mängder av träd, buskar, grönsaker och blommor. Allt i sådana där magiskt sprakande sommarfärger som man som vintertrött läsare just nu verkligen hungrar efter att få se.
Berättelsen om flytten till Danmark är också kul läsning. Och i boken finns förstås även många trädgårds- och odlingstips att lära av.
Det som samtidigt saknas, det är lite mer djup i den miljö- och klimatdiskussion som Sarenström välkommet nog väljer att lyfta på flera ställen i boken. Exempelvis skriver han:
2019 var också ett år när vi med stor oro pratade om våra tysta trädgårdar och det var tyst även i min trädgård. Vad hade hänt med alla insekter?
På en annan plats i boken skriver han:
[E]n extrem värmebölja för några somrar sedan förändrade allt för mig. Vem äger vattnet och vilka har rätt att vattna hur mycket de vill?
De här frågorna låter Hannu Sarenström dock stå i det närmaste obesvarade. Vilket är synd, för det känns som att han sitter inne på en massa kunskap här och att han därför skulle kunna ha en hel del intressant att säga om detta, både om själva problembilden och om möjliga lösningar som finns att sätta in.
För något fel på Hannu Sarenströms engagemang i de här frågorna finns ju knappast. På var och varannan sida mot slutet är det meningar som ”jag älskar att så många har börjat odla” och ”jag älskar denna gröna rörelse”. Och här är det ju bara att hålla med honom. Men det skulle som sagt vara på sin plats också med några ytterligare tankar om hur denna gröna rörelse kan göra ännu större positiv skillnad framöver. För ser man till det odlingsintresse som nu finns så är denna rörelse onekligen här för att stanna.
Tre minnesvärda citat från boken:
- För mig personligen är trädgården den ultimata friheten och nyckeln till kreativitet, och jag tror att det är detsamma för de flesta som håller på med trädgård.
- Min glädje över att odla grönsaker kan inte beskrivas, och när jag upptäckte att jag var självförsörjande blev det sensationellt.
- I den bästa av världar kommer lokala blomster- och grönsaksodlare att ha försäljningsstånd på torgen och leverera sina produkter till butiker. Och allt kommer att vara ekologiskt och mycket klimatsmart.
Bokdjurets betyg: 4 (av 5)
