Fortfarande långt kvar till “one tonne life”

Bokveckan som gått, med Anders Hellberg.

Foto: Anders Hellberg

Kommer ni ihåg för en tio år sedan ungefär, då det var en hel del snack om familjen Lindell från Hässelby. De var nämligen, som det då hette: “testpiloter på vår resa mot en klimatsmart framtid”.

Projektet One Tonne Life drevs av Vattenfall, A-hus och Volvo Cars, i samarbete med bland annat Ica, Siemens och Chalmers. Målet var att se om det gick för en vanlig svensk familj att under ett halvår försöka komma ned till utsläppsnivåer som i genomsnitt skulle ge ett ton koldioxidekvivalenter per person och år. Det är nämligen vad som så småningom krävs på en global nivå om klimatmålen ska kunna nås.

Familjen Lindell nådde dessvärre inte hela vägen. Som lägst kom de ned till 1,5 ton, men det innebar samtidigt “en extrem vardag” tyckte de, så det var inget de riktigt kunde rekommendera.


Det här minst sagt spännande projektet, som gick av stapeln 2011, finns beskrivet i bokform, också med titeln One Tonne Life. Det är en tunn liten skrift, men den bjuder fortfarande på intressant läsning, för familjen Lindells problem är ju i princip samma problem som vi har i dag. Det vill säga: hur får vi ned utsläppen från maten och transporterna, från elen och uppvärmningen, samt från övriga konsumtionen av kläder och prylar?

Nya utsläppssiffror om hur vi ligger till i Sverige kom så sent som i förra veckan från Naturvårdsverket:

Ny statistik visar att den svenska befolkningens klimatpåverkan är ungefär åtta ton växthusgaser per person och år. Totalt uppgick Sveriges konsumtionsbaserade utsläpp till 82 miljoner ton växthusgaser år 2018, vilket är en minskning med 18 procent jämfört med 2008.

Att utsläppen minskar är givetvis bra. Men det är fortfarande en lång bit kvar. Jonas Allerup, klimatanalytiker på Naturvårdsverket, kommenterar siffrorna så här i ett pressmeddelande:

– För att kunna uppnå Parisavtalets mål bör de globala utsläppen vara i genomsnitt högst ett ton per person och år till 2050.

Det där “i genomsnitt högst ett ton” som han snackar om är alltså globalt, vilket innebär att vi som bor i ett land som Sverige – med de bästa av förutsättningar att lyckas – förstås bör ha nått dit betydligt tidigare än 2050, som nu inte ens är 30 år bort. (Ja helst bör vi ta oss vidare: först ned till nollutsläpp och därefter ned till minusutsläpp.)


Så kanske är det en bra idé att börja påminna om den där siffran igen: ett ton.

För mål om nollutsläpp eller minusutsläpp är ju fortfarande rätt långt borta med tanke på att vi ligger på åtta ton i dag, och sådana mål gör det inte heller direkt lätt att sätta saker och ting i perspektiv.

Men det gör däremot målet om ett ton. För ta exempelvis en flygresa tur och retur Stockholm–Bangkok. Enligt SAS utsläppskalkylator landar det på 974 kilo. Vilket lämnar ett utsläppsutrymme kvar på 26 kilo för övrig konsumtion, under resten av året.